Brainy

Jag funderade lite till över den där respektlösa individen och bestämde mig för att helt enkelt strunta i alltihop. Varför ska jag ge honom bekräftelse genom att lägga ner min tid och min energi? Men det stör mig trots allt att han avgjorde min andra bloggs existens genom att avslöja vem jag var. Jag avskyr människor som inte kan respektera andra människors önskan att förbli anonyma, oavsett hur lätt informationen är att få fram. Jag får trösta mig med att han skrev väldigt torrt och tråkigt på sin egen blogg och jag kände det dessutom som om han var betydligt yngre än vad han uppgav.

Nu till något helt annat.

Ett elände med att bli medelålders är att människor man känt  sedan barndomen börjar att dö som flugor omkring en. För femton år sedan kände jag till kanske 3 dödsfall bland människor jag vuxit upp med. Bara under de senaste 6 åren har den siffran mångfaldigats. Först ett par av farsans gamla kollegor, sedan farsan själv och nu är det 3 - 4 stycken om året som faller bort.

Men det är inte bara gamla människor vi talar om här. Strax innan påsk förolyckades en kille, några år yngre än mig, i en totalt onödig trafikolycka. Om jag har förstått saken rätt skulle han provköra en motorcykel när den enda snön som fallit i Skåne på hela vintern låg kvar på marken. Det sägs att bromsarna förmodligen frusit. Han skulle bara köra ut från sin utfart men fick inte stopp på mc:n i tid. Han hade inte hjälm. Kanske, kanske inte, hade den kunnat rädda livet på honom. Det sägs att hans trettonårige son blev vittne till hela olyckshändelseförloppet.

Det där visar med all tydlighet hur lätt man kan försätta sig själv i en situation som snabbt förvärras. Det visar också hur skört livet är och hur liten skillnaden är mellan att leva eller bli sörjd av sina närmaste. Även om jag inte kände honom särskilt väl har mina tankar gått till ett par av hans släktingar jag känner lite bättre.

Vi ska inte heller tala om det raseri jag känner mot de människor som dödat små barn de senaste veckorna. Och mot sociala myndigheter som låter döttrar bo kvar hos de pappor som bevisligen begått sexuella övergrepp mot dem. Fy fan, säger jag bara.

Killen jag skrev om i förra inlägget gömmer sig bakom frasen "det är inte så svårt att ta reda på vem en bloggare är" och anser därmed att saken är klar för hans del. Han har nog inte hört talas om PUL. Hade jag varit en offentlig person, typ Fredrik Reinfeldt, Björn Borg eller någon annan välkänd människa så hade jag inte haft mycket att sätta emot men nu är jag inte det och därför hänger en polisanmälan i luften.

Jag har snällt bett honom att ta bort mitt namn, det var då han gömde sig bakom den där frasen. Det må vara att det inte är särskilt svårt för en som är insatt att ta reda på vem en bloggare är men grejen är att alla inte vet hur det går till. Därmed faller också resonemanget. Och varför var han så nyfiken? Så jävla bra skriver jag inte.

Grejen är att han själv skriver anonymt och man tycker ju att han borde förstå mitt önskemål att han ska ta bort namnet. Det verkar dock som om det nu gått prestige i det för hans del. Jag har kontaktat företaget där han har bloggen och bett dem att upplysa honom om PUL och vad som gäller. Hjälper inte det blir det en polisanmälan.

Jag har haft en annan blogg som jag tyckte om väldigt mycket. Ni som följt mig på Lunar vet att jag gärna skriver lite raljerande om min situation, om min familj och min släkt. Det var så jag gjorde på den andra bloggen och jag började just få snurr på den rent ekonomiskt då "katastrofen" slog till.

Någon skrev, förmodar jag, i all välmening en rescension av bloggen och det var väl helt okej men vad den här personen också gjorde var att snoka reda på mitt riktiga namn och min bostadsort och publicera detta på nätet. Detta är en dödssynd i bloggosfären. Vill man ha sitt namn publicerat då publicerar man det själv!

Hur han bar sig åt för att få fram uppgifterna har jag ingen aning om men resultatet blev att jag fick lägga ner bloggen. Tyvärr kan jag inte skriva raljerande om människor i min närhet utan att en del av dem tar väldigt illa upp och låter detta gå ut över resten av min familj. Alla har tyvärr inte humor och kan se sig själva i en skrattspegel.

Hur som helst hade jag långt gångna planer för mitt blogg-alter ego men dessa planer har nu fått revideras kraftigt. Han kommer att dyka upp på en egen hemsida men inte riktigt i samma form som tidigare tänkt.

Denna bloggen kommer också att läggas ner så småningom. Det lär dock dröja lite.