Brainy

Jag lägger ner den här bloggen snart. Det är inget kul att skriva i den och jag har för många järn i elden för att ägna bloggen den uppmärksamhet den förtjänar. Jag är ingen arg ung man längre, och inte riktigt vresig gammal gubbe heller så den här bloggen hade bara blivit mesig.

Istället ägnar jag mig åt min "konsumentupplysningshemsida" och min andra, betydligt anonymare blogg. Dessutom kom jag idag på att jag hade startat en blogg om sex, för ganska länge sedan, men inte skrivit ett enda ord i så här långt. Det ska det bli ändring på nu.

Jag kom på att jag behöver en säkerhetsventil. Min "riktiga" hemsida är alldeles för seriös för att användas som sådan. Denna bloggen skulle kunna fungera som ventil men samtidigt har jag redan använt den på "fel" sätt. Meningen var ju att jag skulle skrika och vråla åt all världens orättvisor i den här bloggen. Jag tycks inte längre passa in i "arg ung man"-rollen. Kanske mer åt "gammal farbror hötter med käppen"-rollen? Fast riktigt så gammal känner jag mig faktiskt inte.

Och så har vi det här med min humor. Jag har inte riktigt fått utlopp för den på flera år. Var ska jag göra av allt det där absurda innehållet min hjärna envisas med att fundera ut vid de mest underliga tillfällen?

Dessutom har vi det här med sex. Jag gillar att skriva om det, skoja om det, diskutera om det och ge råd om det. Mest av allt gillar jag att skriva om det. Jag gillar det så mycket att jag t.o.m. funderat på att ha en hemsida helt dedikerad åt sex. Inte porr men kanske sexnoveller?

Det taskiga är att jag är lat. Helst skulle jag vilja kombinera allting till en enda hemsida men det är ju bara att glömma. Jag har ingen dödslängtan. Vänner, grannar och släktingar skulle jaga mig med högafflar om de visste vad jag innerst inne vill skriva om dem, sant eller ej. ;o)

Den senaste tiden har jag varit upptagen med ett flertal projekt som rör webbsidor, bl.a. en som ska förvandla min fina gamla blogg till ett "varumärke". Meningen är att vanliga besökare ska få tips och råd om barn, ekonomi, recept och lite annat medan vissa utvalda personer ska få komma in "bakom kulisserna" och läsa en "hemlig" blogg. Mycket mer vill jag inte avslöja. Jag är rädd att jag ska få för mig att jag tagit mig vatten över huvudet. :P

Minstingen kräktes som sjutton förr-förra veckan och förra veckan var det tvåans tur. Tydligen drabbar den här kräksjukan tjejer värst, för vi killar har bara mått illa, varit lite uppblåsta i magen och fått springa på dass och skita.

Jag har f.ö. bestämt mig för att det inte blir någon högskola till hösten. Efter alla de bekymmer jag haft med hustruns oförstående attityd till basala ekonomiska regler = räkningar först, därefter prioriterade behov (mat och kläder) och sist lyxvaror, så bestämde jag mig för att det inte håller längre. Jag orkar helt enkelt inte bevaka alla hennes inköp och ifrågasätta dem. Det påverkar mina studier i så hög grad att jag lika gärna kan låta bli att studera.

Därför är jag igång med att söka arbete istället. Att påstå att jag inte känner lite bitterhet skulle vara att ljuga. Ja, jag är arg på henne men jag kämpar på.

Åh! Jag har fått ett erbjudande om att vara chef på en mindre nöjespark också! Det låter kul men samtidigt är jag inte så säker på att det kan fungera. Jag kan tyvärr inte avslöja mer än så eftersom allt är hysch-hysch.

Det här, det är en dam i min smak. Farsan hade också gillat henne. Sorry att jag i övrigt är lite frånvarande. Har en del projekt på gång. :)

Jag funderade lite till över den där respektlösa individen och bestämde mig för att helt enkelt strunta i alltihop. Varför ska jag ge honom bekräftelse genom att lägga ner min tid och min energi? Men det stör mig trots allt att han avgjorde min andra bloggs existens genom att avslöja vem jag var. Jag avskyr människor som inte kan respektera andra människors önskan att förbli anonyma, oavsett hur lätt informationen är att få fram. Jag får trösta mig med att han skrev väldigt torrt och tråkigt på sin egen blogg och jag kände det dessutom som om han var betydligt yngre än vad han uppgav.

Nu till något helt annat.

Ett elände med att bli medelålders är att människor man känt  sedan barndomen börjar att dö som flugor omkring en. För femton år sedan kände jag till kanske 3 dödsfall bland människor jag vuxit upp med. Bara under de senaste 6 åren har den siffran mångfaldigats. Först ett par av farsans gamla kollegor, sedan farsan själv och nu är det 3 - 4 stycken om året som faller bort.

Men det är inte bara gamla människor vi talar om här. Strax innan påsk förolyckades en kille, några år yngre än mig, i en totalt onödig trafikolycka. Om jag har förstått saken rätt skulle han provköra en motorcykel när den enda snön som fallit i Skåne på hela vintern låg kvar på marken. Det sägs att bromsarna förmodligen frusit. Han skulle bara köra ut från sin utfart men fick inte stopp på mc:n i tid. Han hade inte hjälm. Kanske, kanske inte, hade den kunnat rädda livet på honom. Det sägs att hans trettonårige son blev vittne till hela olyckshändelseförloppet.

Det där visar med all tydlighet hur lätt man kan försätta sig själv i en situation som snabbt förvärras. Det visar också hur skört livet är och hur liten skillnaden är mellan att leva eller bli sörjd av sina närmaste. Även om jag inte kände honom särskilt väl har mina tankar gått till ett par av hans släktingar jag känner lite bättre.

Vi ska inte heller tala om det raseri jag känner mot de människor som dödat små barn de senaste veckorna. Och mot sociala myndigheter som låter döttrar bo kvar hos de pappor som bevisligen begått sexuella övergrepp mot dem. Fy fan, säger jag bara.

Killen jag skrev om i förra inlägget gömmer sig bakom frasen "det är inte så svårt att ta reda på vem en bloggare är" och anser därmed att saken är klar för hans del. Han har nog inte hört talas om PUL. Hade jag varit en offentlig person, typ Fredrik Reinfeldt, Björn Borg eller någon annan välkänd människa så hade jag inte haft mycket att sätta emot men nu är jag inte det och därför hänger en polisanmälan i luften.

Jag har snällt bett honom att ta bort mitt namn, det var då han gömde sig bakom den där frasen. Det må vara att det inte är särskilt svårt för en som är insatt att ta reda på vem en bloggare är men grejen är att alla inte vet hur det går till. Därmed faller också resonemanget. Och varför var han så nyfiken? Så jävla bra skriver jag inte.

Grejen är att han själv skriver anonymt och man tycker ju att han borde förstå mitt önskemål att han ska ta bort namnet. Det verkar dock som om det nu gått prestige i det för hans del. Jag har kontaktat företaget där han har bloggen och bett dem att upplysa honom om PUL och vad som gäller. Hjälper inte det blir det en polisanmälan.

Jag har haft en annan blogg som jag tyckte om väldigt mycket. Ni som följt mig på Lunar vet att jag gärna skriver lite raljerande om min situation, om min familj och min släkt. Det var så jag gjorde på den andra bloggen och jag började just få snurr på den rent ekonomiskt då "katastrofen" slog till.

Någon skrev, förmodar jag, i all välmening en rescension av bloggen och det var väl helt okej men vad den här personen också gjorde var att snoka reda på mitt riktiga namn och min bostadsort och publicera detta på nätet. Detta är en dödssynd i bloggosfären. Vill man ha sitt namn publicerat då publicerar man det själv!

Hur han bar sig åt för att få fram uppgifterna har jag ingen aning om men resultatet blev att jag fick lägga ner bloggen. Tyvärr kan jag inte skriva raljerande om människor i min närhet utan att en del av dem tar väldigt illa upp och låter detta gå ut över resten av min familj. Alla har tyvärr inte humor och kan se sig själva i en skrattspegel.

Hur som helst hade jag långt gångna planer för mitt blogg-alter ego men dessa planer har nu fått revideras kraftigt. Han kommer att dyka upp på en egen hemsida men inte riktigt i samma form som tidigare tänkt.

Denna bloggen kommer också att läggas ner så småningom. Det lär dock dröja lite.

Jag har ett mailkonto hos Spray dit bl.a. kommentarerna på denna bloggen skickas efterhand. Väldigt praktiskt. NÄR DET FUNGERAR! Som ni förstår har det inte gjort det. Typ, sedan den 9/1. Fatta hur mycket mejl man får under en månad!
Nu är det slut med Spray. Jag tänker behålla kontot eftersom det har en finess som ingen annan tycks ha, nämligen att man kan lägga upp viktiga filer som man kanske behöver komma åt från en annan dator. Praktiskt, men tyvärr så uppväger inte den funktionen allt strul som varit med Spray det senaste året.

Död åt Spray!

Gud, vad jag har skrattat åt den här...

Jag undrar hur mycket tankekraft som finns bakom denna slutsats? Jag menar, folk kan inte ens hålla sams om tvättstugetider, så jag undrar hur mycket dessa forskare fick för att komma fram till att klimatförändringar = krig?

Om ni undrar över annaonsen så är det ett sätt att försöka tjäna lite extra pengar på bloggandet.

...jag är faktiskt för öppna gränser. Händelserna i Köpenhamn kan jag ha förståelse för eftersom det är religion det handlar om och religion är inget annat än ett sätt att lura människor och tyvärr finns det många lättlurade människor som söker andlighet genom att tillbe någon sorts superfarsa. Däremot fattar jag inte varför vi skulle rätta oss efter någon annans religion? De som inte gillar vårt sätt att se på yttrandefrihet respekterar ju inte oss, eller hur?

En sak jag inte förstår är protesterna från serber i Sverige mot att Kosovo blir självständigt? Om de nu älskar Serbien så mycket, vad gör de då här? Varför kan de inte unna en grupp människor en egen nation? Nu tycker jag iofs att nationsgränser är ganska tramsiga och konstgjorda barriärer mellan människor men ändå... Det är lite sniket tycker jag.

Jag kanske skulle börja kasta stenar på förbipasserande bilar för att Sverige borde lämna tillbaka Skåne till Danmark? Nej, bort med alla former av nationstänkande! Vi har bara en planet och den får vi fan lära oss att samsas om.

Jag undrar vad som är på gång. Jag har mått illa i flera dagar, med kramp i magen och ett lätt illamående samt huvudvärk. Det är som om jag hade kräksjuka som inte vill bryta ut riktigt. Det bästa jag kan hoppas på är väl att det bryter ut under veckan som kommer, eftersom jag har sportlov.

Ibland känns det som om skolan går lite väl långt i sin iver med nolltolerans. Det tycker förstås inte Ettan efter ha fått tilldömt sig ett skadestånd på ganska mycket pengar, och det för en smäll på nyckelbenet.

Nu har jag alltså träffat killen som klappade till Ettan. Till min glädje kunde jag ändra uppfattning om honom. Det var faktiskt en rätt rar och blyg kille som dessutom erkände alltihop utan omsvep, men nog kunde vi skippat hela rättegången och istället träffats på skolan? Kanske tillsammans med en polis och en kurator. Kostnaden för skattebetalarna hade blivit betydligt lägre och vi föräldrar kunde lärt känna varandra på ett bättre sätt. För både jag och killens föräldrar var rörande överens om att det hela egentligen var en bagatell med olycklig utgång.

Det visade sig nämligen att killens föräldrar i flera år sökt hjälp för killens humör, helst innan det gick överstyr. När vi pratade efter rättegången kom det också fram att grabben blivit mobbad på grund av fetma. Därefter började han träna och är numera ett femtonårigt muskelpaket som kanske inte riktigt vet hur stark han är. Det är det gamla vanliga mönstret = Mobbad, träna, underliggande ilska som bryter ut då och då och som kan få katastrofala följder. I det här fallet blev det ju följder men tack och lov ingen katastrof.

Det är sällan jag tycker om människor, framför allt män, bara så där. Oftast måste människor s.a.s. "bevisa" att de är, i brist på bättre uttryck, "värda" att gillas av mig. Ibland händer det dock att jag träffar människor jag gillar direkt och utan omsvep. Den här killen och hans pappa var såna, mamman är jag däremot lite mindre säker på om jag gillar eller inte.

Hur som helst måste jag nu förhindra Ettan från att helt enkelt slösa bort pengarna på skräp.

Idag ska jag på rättegång tillsammans med Ettan. Han fick sig en smäll av en kille i skolan, skolan anmälde och nu är det alltså dags för rättegång. Killarna har blivit kompisar, även om jag nog hellre såg att Ettan drog sig ur det kamratskapet. Det är något rejält fel på en kille som säger till sitt f.d. offer att "ta rejält med skadestånd, farmor betalar." Killen är femton år gammal, redan inne i rättssystemet och har far- och morföräldrar som betalar allt han ställer till med.

Det styrker mig bara i min uppfattning att pengar ställer till med mer ont än gott, särskilt om man har mer pengar än man behöver.

Jag har sålt bussen till Raggarsyrrans nye kille. Ja, så jävla ny är han ju inte men den senaste då'rå. Och han ska betala vad jag begär! Utan prut! Vad vet han som inte jag vet?